I am a Transformer

"Du har ju inte städat på två veckor." När jag hörde dessa ord for försvarstankarna genom huvudet på mig och en del kom ut genom munnen: "Jag har borstat ur toastolarna! Och torkat bord och bänkar efter nästan varje frukost! Plus tagit hand om kvarbliven disk!" Orättvist tänkte jag medan jag snörde på mig löparskorna och begav mig ut samtidigt som jag kom på fler städningsområden jag utfört.

Under löprundan tänkte jag på vad som låg bakom mina tankar och min försvarsinställning. Jag kände mig både irriterad och ledsen. Irriterad för att jag behöver förståelse och ledsen för att min omtanke inte nått fram.

Vad fanns det då bakom "Du har inte städat på två veckor!"? Jag gissade att där fanns liknande känslor och behov som hos mig själv. Behov av support, stöd och omtanke för det gemensamma hushållet. Oro och irritation för att jag ska bli allt för uppslukad av mina egna aktiviteter.

Senare under dagen både städade jag och ägnade mig åt mig själv. Irritationen hade runnit av genom att istället för att höra skuldbeläggande titta efter känslor och behov. Nästa skrämmande åtgärd är att ta itu med den vaga oroskänslan av att säga och visa vad jag känner, trots att jag kanske kommer uttrycka mig stolpigt och bli generad.