I dagens DN Söndag läste jag om Jon Olsson, extremskidåkaren som lever jetsetliv. Jag berättade vid köksbordet att jag hade lite svårt att förhålla mig till honom och efter att ha fått frågan varför funderade jag ett bra tag. Jag kom på att om jag läst om Jon för några år sedan skulle jag inte haft några problem att förhålla mig till honom. Jag skulle ha förkastat honom rakt av som en ytlig, nyrik lyxlirare med alltför många bilar.
Med dagens läsning upptäckte jag att det inte dök upp några fiendebilder. Därav min upplevda svårighet att förhålla mig till honom. Jag kände en viss saknad efter att hänga upp mina intryck vid olika etiketter, jag skulle kunna lägga till en hel del utöver dem ovan. Visst, jag noterade att hans smak för snabba sportbilar och att bränna tio tusentals kronor på krogen, inte överensstämmer med mina värderingar. Samtidigt läste jag om en målmedveten kille med en bakgrund långt från glamorös.
Jag måste säga att det är väldigt skönt att slippa döma människor bara för att jag inte håller med om allt de gör. Det är också skönt att kunna hålla fast vid de värderingar som är viktiga för mig. Med denna kombination kan det ibland uppstå förvirring när jag inte får upp samma tankar och fördömanden som förr.
Intressant. Jag hoppade också för artikeln och postade den på fejan med kommentaren "Att vara lyckad har blivit en livsstil...", en syftning på en mäklarpornografisk artikel med titeln "Vindsvåning har blivit en livsstil", grundligt utskälld och parodierad.
SvaraRaderaDet som störde mig mest med artikeln var att den var så stenhårt vinklad på "livsstilspornografi". Man fick inte direkt känslan att ha fått ett allsidigt människoprträtt sig serverat. Snarare att artikelförfattaren bestämt sig på förhand och sedan stokat in killen i glossy-mallen. Kort sagt: Om en copywriter (en av de yrken jag fuskar i) hade fått i uppdrag att styrka upp killens varumärke så hade han inte kunnat göra ett bättre jobb.
Ja, det är väl ett av problemen med att lära "känna" människor via media; att det blir en ensidig och vinklad bild av en person som såklart har många fler sidor än vad en artikel kan beskriva. Det är också spännande att många av oss går igång på personer vi aldrig träffat i verkligheten och att vi ofta utgår från att det är en sann bild vi blir serverade. Och så håller vi på de som har tillräckligt många värderingar vi själva delar och fördömer de som har värderingar som inte överensstämmer med våra egna. Så delar vi upp världen i onda och goda.
SvaraRadera