Vi tycks leva i en kaotisk och oförutsägbar tid. Trump vinner presidentvalet i USA, britterna röstar för brexit och är på väg att lämna EU, partier som vi kallar högerpopulistiska har tagit regeringsmakten i flera länder i Europa. Frågor jag hör i min omgivning och i sociala medier är ”Vad är det som händer?” och ”Vad är det för fel på folk?”
Jag vill hävda att det inte är obegripligt. Jag tror vi kan vara överens om att de flesta som röstar på till exempel Trump och Sverigedemokraterna delar en mer eller mindre etnocentrisk världsbild. En världsbild där vår egen grupp och våra värderingar är de viktigaste. Utifrån denna världsbild är omvärlden hotfull och vi behöver försvara vår kultur. Ett talande exempel är från Trumps installationstal: ”It’s going to be only America first!”
Innan vi människor – enskilt och i olika gruppsammanhang – agerar utifrån ett etnocentriskt perspektiv springer våra handlingar ur ett egocentriskt stadium. I detta stadium kan jag bara ta ett perspektiv: mitt eget. Allt som är bra för mig är bra, oavsett konsekvenserna för andra. Tidshorisonten är ganska kort och jag fattar många impulsiva beslut.
I det etnocentriska stadiet kan jag ta fler perspektiv; hur jag förhåller mig både till dig och till de grupper jag tillhör. Med fler perspektiv kan jag fatta beslut som omfattar fler människor. Det etnocentriska stadiet kräver en mer komplex förmåga och kommer att gynna fler människor än det egocentriska stadiet.
Vi känner alla igen det etnocentriska stadiet; vi håller på vårt fotbollslag, vi hänger med de som gillar samma musik som oss själva och vi umgås med som delar våra politiska åsikter. De andra – de som gillar Bajen, hårdrock eller röstar på Kristdemokraterna – är vi mer eller mindre misstänksamma emot. I vissa fall är vi beredda att ta till våld mot dem som inte tillhör vårt gäng, oavsett om gänget bor i ett annat kvarter eller i ett land på andra sidan jorden eller om deras värderingar skiljer sig från våra.
Och så har vi det pluralistiska stadiet, vi som gillar olika. Vi har förmågan att inte bara ta in mitt, ditt och vår grupps perspektiv, utan även andra gruppers. Vi kan förstå hur det är att leva utanför normen, att leva i ett land med väpnade konflikter eller att tillhöra en förtryckt grupp. Vi kan förstå hur det är att bli betraktad med misstänksamhet, att knappt ha resurser för att upprätthålla livet eller att riskera fängelse och tortyr för ens politiska åsikter. I det pluralistiska stadiet är världen inte svart eller vit, den är komplex. I en komplex värld är det en fördel att kunna ta fler perspektiv. Vår förmåga att kunna ta fler perspektiv är en förutsättning för en tryggare värld där vi värnar om alla människors lika värde, där vi löser konflikter utan våld och där vi tar hand om vår miljö både för jordens och för människans överlevnad.
Till skillnad mot de som har en etnocentrisk världsbild har alltifrån revolutionära vänstersocialister till marknadskramande liberaler en mer pluralistisk syn. Vi gillar samkönade äktenskap, antirasism och mångkultur. Vi vill vara toleranta, öppensinnade och vi är emot alla former av förtryck. Vi gillar inte när de med en etnocentrisk världsbild ser ner på andra grupper, när de tycks sakna empati och förståelse för andras situation. Vi gillar inte när det fattas beslut och genomförs handlingar som påverkar utsatta människor negativt.
Vi som har en pluralistisk världsbild, vi som gillar olika, har förmågan att höja vår blick. Vi kan ta fler perspektiv. Vi kan förstå hur det skulle vara att tillhöra en annan grupp.
Det är här det blir lite knepigt. Faktum är att när vi bär på en etnocentrisk världsbild ligger det i sakens natur att betrakta andra grupper med misstro och misstänksamhet. Fast vi med pluralistiska värderingar gör ju samma sak mot dem! När vi hör ståndpunkter vi betraktar som intoleranta och förtryckande förbyts vår tolerans i hån och förlöjligande. Vår förmåga att kunna ta andras perspektiv tycks som bortblåst. Jag förstår hur det kommer sig. Vi vill inte att redan utsatta människor ska förtryckas och behandlas illa. Vi vill väl, vi vill att de ska ändra sig eller att de åtminstone inte ska ha något inflytande på politiska beslut, men jag tror inte att det hjälper att kalla dem rasister, fascister eller andra tillmälen.
Jag tror att när vi som har förmågan att ta fler perspektiv hånar, utesluter och föraktar människor som inte tycker som oss, då är vi medskapare till det som händer i vår omvärld. När vi betraktar exempelvis EU-migranter, flyktingar och muslimer med tolerans, öppenhet och nyfikenhet samtidigt som vi betraktar dem vi kallar högerpopulistiska som korkade, bakåtsträvande och rasistiska tror jag att vi förstärker deras position. Jag vill att vi utökar vår tolerans, öppenhet och nyfikenhet. Vi ska inte tolerera handlingar och åsikter som skadar andra, men vi kan sluta demonisera människor som inte tycker som oss. Vill vi att de ska visa tolerans tror jag att vi behöver föregå med gott exempel.
Jag tror inte att människor med en etnocentrisk världsbild har blivit fler. Jag tror att med hjälp av internet och modern teknik har de haft en större möjlighet att göra sig hörda och att hitta likasinnade. I deras upplevelse av utanförskap, otrygghet och att inte bli hörda hittar de en gemenskap och har haft en möjlighet i att göra sig hörda på ett annat sätt än tidigare.
Om vi vill försöka skapa en annan utveckling än den som pågår runt om oss, tror jag att vi kan bättre.