Efter spännande diskussioner om människans natur både på jobbet och nere på matlaget slås jag av tanken att det kanske inte spelar någon roll vad forskningen kommer fram till om vår natur. Uppenbarligen är människan i stånd att åstadkomma det mesta från altruism till folkmord. Om vetenskapen av någon anledning skulle komma fram till att människan är en våldsbenägen egoistisk varelse utan empatisk förmåga skulle jag ju inte ändra min inställning till mig själv och mina medmänniskor bara för det. Att forskningen tyder på att vi blev människor på grund av vår förmåga till empati och samarbete blir ändå ett stort plus i kanten.
Jag är övertygad om att vi återskapar vår värld varje dag i kontakt med andra. Tror jag att alla bara tänker på sitt eget bästa och försöker att skaffa sig egna fördelar, är det lättare att jag själv agerar utifrån detta. Jag tolkar andras beteende och funderar på vad de har för baktankar med vad de tar sig för. Då blir världen lite mer trång och jag börjar använda mina armbågar lite mer. Tror jag däremot att människor vill samarbeta och att alla gör så gott de kan, ser jag lättare vad de vill trots att jag kanske inte gillar vad de gör. Världen blir en smula hoppfullare och jag blir lite mer nyfiken på andra människor.
Våra tankar och handlingar blir som självuppfyllande profetior. Vill jag se mer våld i världen och brukar våld är det vad jag kommer att få. Gillar jag att köpa ekologisk mat kommer det att odlas mer mat utan konstgödsel. Vill jag att mina barn ska samarbeta behöver jag lyssna på vad de vill. Tror jag att det är kört för mänskligheten så... jag tror ni förstår min poäng.
Vi har teknik, kunskap och resurser att skapa en värld där vi kan tillgodose alla människors behov (kanske inte på de sätt som många av oss hitintills gjort det på), en värld som inte bygger på att vissa människors välstånd bygger på andra människors misär. Så vilken värld vill du leva i?
Jag avslutar med en favoritreplik från Jodie Foster i filmen Contact (så ni ser att jag även har Hollywood med på min sida): Funny, I've always believed that the world is what we make of it.
måndag 15 oktober 2012
måndag 8 oktober 2012
En busvissling säger mer än tusen ord
Jag har i helgen varit assistent på Friare Livs ettårsprogram. Det var oerhört roligt att träffa alla deltagare och få vara med under tre dagars intensiv kommunikationsträning. Jag fick perspektiv på mitt eget lärande under de tre år som gått sedan jag själv var deltagare på samma program; att jag tillägnat mig kunskap där jag kan se att vi med annat än våra ord kan förmedla viktig information och be om det vi vill.
Under söndagen stod jag och pratade med en kursdeltagare och rasten drog ut på tiden. Eftersom jag var ivrig att sätta igång busvisslade jag och resten av gänget kom in så vi kunde börja. Jag insåg då att jag genom busvisslingen uttryckt de fyra komponenter NVC består av:
Under söndagen stod jag och pratade med en kursdeltagare och rasten drog ut på tiden. Eftersom jag var ivrig att sätta igång busvisslade jag och resten av gänget kom in så vi kunde börja. Jag insåg då att jag genom busvisslingen uttryckt de fyra komponenter NVC består av:
- Observation: Rasten var slut och det var bara jag och en annan kursdeltagare i lokalen.
- Känsla: Jag kände mig otålig och ivrig.
- Behov: Jag ville att vi skulle hålla tiden eftersom jag längtade efter mening och lärande.
- Önskemål: Bussvisslingen innehöll en önskan om att alla skulle komma så vi kunde fortsätta.
Jag kan på liknande sätt höra andras behov och vad de vill oavsett om de uttrycker det med ord eller inte. Och oavsett vilka ord de använder kan jag välja att höra vad de behöver.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)