Visar inlägg med etikett observation. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett observation. Visa alla inlägg

måndag 8 oktober 2012

En busvissling säger mer än tusen ord

Jag har i helgen varit assistent på Friare Livs ettårsprogram. Det var oerhört roligt att träffa alla deltagare och få vara med under tre dagars intensiv kommunikationsträning. Jag fick perspektiv på mitt eget lärande under de tre år som gått sedan jag själv var deltagare på samma program; att jag tillägnat mig kunskap där jag kan se att vi med annat än våra ord kan förmedla viktig information och be om det vi vill.

Under söndagen stod jag och pratade med en kursdeltagare och rasten drog ut på tiden. Eftersom jag var ivrig att sätta igång busvisslade jag och resten av gänget kom in så vi kunde börja. Jag insåg då att jag genom busvisslingen uttryckt de fyra komponenter NVC består av:

  1. Observation: Rasten var slut och det var bara jag och en annan kursdeltagare i lokalen.
  2. Känsla: Jag kände mig otålig och ivrig.
  3. Behov: Jag ville att vi skulle hålla tiden eftersom jag längtade efter mening och lärande.
  4. Önskemål: Bussvisslingen innehöll en önskan om att alla skulle komma så vi kunde fortsätta.
Jag kan på liknande sätt höra andras behov och vad de vill oavsett om de uttrycker det med ord eller inte. Och oavsett vilka ord de använder kan jag välja att höra vad de behöver.

tisdag 28 juni 2011

Nonviolent Communication is in the air, del två

"Vad är en människa" är en samtalsserie från 2008 som nu under sommaren går i repris på SVT. Jag såg det tredje avsnittet igår där Fredrik Lindström pratade om känslor tillsammans med psykologen Åsa Nilsonne. Som jag skrev i mitt senaste blogginlägg upptäcker jag fler och fler NVC-referenser i min omgivning; det är som jag är med barn och ser gravida kvinnor överallt.

44 minuter in i programmet får vi en lektion i att gräla. Nilsonne tar här upp hur dömanden, kategoriseringar och etiketter på andra inte förmedlar vad det är som gör oss irriterade eller arga. Hon föreslår istället att vi till exempel kan säga: "Jag blir så fantastisk arg när jag kommer hem och hittar alla frukostgrejer framme... och det får mig att bli rasande!" I programmet blir Nilsonne avbruten av Lindström och hon kanske inte hinner utveckla dialogen i den riktning hon önskar, men det är ett par saker jag skulle vilja lägga till för att öka chansen till kontakt med den andre personen och samtidigt minska risken att den andre uppfattar det jag säger som en attack.

I ovanstående mening saknar jag behoven, att de känslor som uppstår har sin grund i behov som inte är tillgodosedda. Om jag kopplar min ilska till mina behov - det skulle kunna vara ordning, samarbete, respekt eller något annat - och inte till vad den andra personen gjort eller inte gjort, visar jag att jag tar ansvar för mina känslor. Jag lägger inte skulden på den andre, att det är han eller hon som orsakat min ilska. Samtidigt blir det lättare för den andre att känna empati med mig, eftersom han eller hon också har dessa behov. Om vi fokuserar på brödsmulor kan vi kanske bråka hur länge som helst eftersom våra strategier kring brödsmulor kan skilja sig åt (den ene kanske vill att de torkas bort direkt medan den andre inte har några problem med att vänta till middagen). Om vi däremot hänvisar till våra behov, kan vi tillgodose dem med en mängd olika strategier och samtidigt ta bådas behov i beaktande när vi försöker komma till en gemensam lösning.

För att slutföra den tänkta dialogen, utan att våra känslor och behov blir hängande i luften och att det vi säger riskerar att uppfattas som gnäll, kan vi ställa ett tydligt önskemål. Ett exempel på ett otydligt önskemål är: "Jag vill att du fixar ordning efter frukosten." Om du vill att mottagaren ska gör det du vill är det tydligare med "Jag vill att du ställer in maten, stoppar in disken i diskmaskinen och torkar bordet direkt efter frukosten, är det ok?" Glöm heller inte bort den andres behov i din iver att komma fram till en lösning. Vad är det den personen försöker tillgodose genom att inte plocka undan efter sig, kanske lugn och ro eller frihet och autonomi? Tillsammans kanske ni kommer på andra strategier att tillmötesgå dessa behov som inte inkräktar på dina behov...

söndag 26 juni 2011

Nonviolent Communication is in the air

Att läsa böcker har de senaste åren blivit allt lättare. Jag lyssnar på en del ljudböcker via internet (du kan själv hitta något att lyssna på här) och slås allt oftare av att jag hittar referenser till Nonviolent Communication, NVC, i de böcker jag lyssnar på. För tillfället lyssnar jag på "Konsten att få mentala superkrafter" av Henrik Fexeus och blev glatt överraskad av innehållet i boken.

Jag har inte läst någon av Fexeus tidigare böcker, men har tittat på hans tv-program Hjärnstorm och sett honom på scen ett par gånger. Jag förknippar Fexeus mest med kluriga tankeövningar och tankeläsning  Den här boken påminner däremot mycket om den självhjälpslitteratur som ständigt växer i omfång. Fexeus både använder sig av forskningsmaterial och är källkritisk. För att nämna ett exempel kan vi ta forskningen om lycka. Två av de parametrar som lyfts fram inom lyckoforskningen och som sägs öka vår lyckonivå är fasta parförhållanden och religiös gemenskap. Fexeus nämner här att det blir spännande att se vad som händer med lyckoforskningen nu när de ekonomiska medlen från den största bidragsgivaren, som är en kristen organisation, snart tar slut. Många bidragsgivare till forskning vill gärna ha forskningsresultat som går i linje med deras egna intressen och det ligger onekligen nära till hands att tro att en kristen organisation vill trycka på fasta parförhållanden och religion som en väg till lycka.

Nästan halvvägs in i boken (närmare bestämt 10:19:40) nämner Fexeus kommunikationspsykologen Haim Ginott och hans XYZ-formel. Den citeras så här: "När du gjorde x, fick det mig att känna y och jag skulle hellre vilja att du gjorde z istället." Hur det kan låta ges i detta exempel: "När du lagade mat bara till dig själv fick det mig att känna att du inte brydde dig om mig. Jag skulle vilja att du i fortsättningen frågar mig om jag också vill ha."

Istället för att en person är tyst i ovanstående situation och några timmar senare anförtror sig till en vän med att "Han/hon är en egoistisk jävla idiot" föreslås att använda XYZ-formeln som ett alternativ. Genom att använda formeln hävdas att ingen förebrås och problemet uttrycks sakligt utan möjlighet till påhopp eller affekt. Budskapet sägs därför bli lätt att ta till sig utan att det känns för personligt eller jobbigt.

Fexeus fortsätter vidare med att säga att man behöver överlära sitt nya sätt att agera. Att träna i lugna situationer på en produktiv kommunikationsteknik för att möta konflikter, så att det blir ett automatiskt beteende även i situationer när det krisar. Om vi använder oss av de här teknikerna (han nämner även andra kommunikationstekniker) dagligen kommer de bli en del av vårt beteende och samtidigt kommer vi ha lättare att förstå andra oavsett vad och hur de säger saker.

Utifrån ett NVC-perspektiv skulle vi i ovanstående exempel tagit ansvar för våra egna känslor, uttryckt våra behov och förtydligat att det vi vill är ett önskemål som mottagaren är fri att svara ja eller nej på. Meningen "...fick det mig att känna att du inte brydde dig om mig" väcker lätt försvar och är snarare ett uttryck för vad vi tror om den andras tankar än vad vi själva känner. Att uttrycka våra behov gör det lättare för den andra att förstå oss och känna igen sig, eftersom vi alla delar samma behov. En öppen fråga som mottagaren fritt kan svara ja eller nej på väcker lättare lusten att bidra än vad en fråga som kan uppfattas som ett krav gör.

Ovanstående mening skulle då kunna låta så här: "När du lagade mat bara till dig själv kände jag mig ledsen för jag behöver omtanke. Jag skulle vilja att du i fortsättningen frågar mig om jag också vill ha, skulle du vilja det?"

Att träna på det här sättet att uttrycka oss kan vi göra tillsammans med andra som är intresserade. Du kan läsa mer på min hemsida och få reda på nästa gång vi träffas och övar att både lyssna och prata med varandra.

torsdag 26 maj 2011

Varför är det ingen som säger prosit?

För ett antal år sedan stod jag i badrummet och borstade tänderna. En av mina då ettåriga tvillingar stod och höll mig i byxbenet medan sjuåringen sysslade med något i hallen. Vår verbala kommunikationsförmåga var med tanke på omständigheterna högst begränsad. Utanför badrumsdörren hörde jag plötsligt en nysning och några sekunder senare muttrade sjuåringen tyst för sig själv: "Varför är det ingen som säger prosit?"

Ovanstående historia har jag haft nöjet att berättat åtskilliga gånger, men det var först häromdagen jag insåg det filosofiska djupet. Vi har alla behov av gemenskap och söker ständigt tillhörighet och njuter när vi blir mottagna av andra. Om vi ofrivilligt lever utan sammanhang en längre tid mår vi dåligt, känner oss ledsna och kan till och med bli deprimerade. Därför söker vi bekräftelse på att vi bidrar till andra människor, att vi är en del av deras liv. Vi vill dela gemensamma upplevelser. Vi behöver bli lyssnade på. Vi klarar oss inte själva utan är beroende av alla människor som omger oss.

Så frågan är högst relevant och nuförtiden undrar jag varför inte fler ställer den: "Varför är det ingen som säger prosit?"

söndag 1 maj 2011

Slagordsparlör à la Nonviolent Communication

Idag var jag på 1:a majdemonstration för första gången på flera år. När man, som jag, har börjat tänka på det här med Nonviolent Communication (NVC), bedömningar och kategoriseringar, att skapa kontakt istället för motstånd, kan det vara en utmaning att både lyssna på och skrika med i alla de slagord som hörs i leden. Därför presenterar jag här en liten NVC-översättningsguide så att ni alla har en större möjlighet att höra skönheten bakom slagorden. Jag nöjer mig med att översätta fyra stycken. Jag skriver i vi-form väl medveten om att känslor uppstår i oss själva som individer, men eftersom slagord ofta är en kollektiv uttrycksform utgår jag från det i översättningen. För er som inte är bekanta med NVC kan ni läsa lite grundinformation här. Var fria att själva översätta andra slagord i kommentarsfältet.

Var ska vi bo? Där ska vi bo! Ockupera slottet, 800 rum! (Detta slagord hörs när tåget går förbi slottet i Gamla Stan.)
När vi ser att många människor har svårt att hitta ett boende, att en stor del av människors inkomster går till att finansiera sina boendekostnader och att det samtidigt finns gott om utrymme i till exempel det kungliga slottet blir vi frustrerade och upprörda. Vi har behov av respekt, fysiskt skydd och värme samt acceptans och tillhörighet. Hur tänker ni om fördelningen av bostadsyta mellan människorna här i Stockholm?

Reinfeldt vi kommer för att slåss! Ta från de rika och ge till oss! (Detta måste vara ett relativt nytt slagord, jag har aldrig hört det förut.)
När vi ser hur vår regering bedriver en politik som bland annat leder till att att det är dyrare att gå med i A-kassan, att fler människor som är sjukskrivna blir utförsäkrade och att skillnaden i inkomst för de som jobbar och de som inte jobbar ökar känner vi oss arga och maktlösa. Vi vill att alla människors behov ska tillgodoses och våra behov av trygghet och omtanke blir inte mötta av den nuvarande politiken. Skulle ni kunna tänka er att till exempel höja skatten för de som tjänar mer än 30 000 kronor per månad och fördela de pengarna bland de som har lägst inkomst?

Inget jävla sossetjafs! Arbetarklass mot överklass! (En gammal klassiker.)
När vi som arbetar organiserar oss och strävar efter att förändra våra arbetsförhållanden, ser och läser om att många LO-förbund driver ett fackföreningsarbete som, i vårt tycke, inte strävar efter att ändra grunderna för det rådande samhället känner vi oss besvikna, nedstämda och förbannade. Våra behov av meningsfullhet, förtroende och ärlighet blir inte tillgodosedda av denna situation. Hur känns det för er att höra detta?

Tre timmars arbetsdag, två dar i veckan! (En variant på "Vi vill ha sex! Vi vill ha sex! Vi vill ha sex timmars arbetsdag!")
Nu när vi har gått och demonstrerat och skrikigt slagord och lyssnat på tal med allvarliga budskap under mer än en timme känner vi oss lite utmattade och trötta. Vi behöver känna oss uppmuntrade och vill samtidigt ha lite bus och skoj och därför blir vi både glada och roade när vi skriker detta slagord. Nu skulle vi vilja veta om ni tyckte det var roligt att lyssna på oss.