Visar inlägg med etikett glädje. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett glädje. Visa alla inlägg

fredag 25 december 2015

Min passion är obegränsad

Här följer ett blogginlägg som legat och mognat inom mig under några månader.

I början av hösten var jag på kurs med Towe Widstrand, NVC-tränare. Under en av övningarna kom jag i kontakt med en del föreställningar om mig själv som jag tycks tro på. Jag vet inte riktigt ursprunget till dessa föreställningar eller det exakta budskapet, men jag tror att det finns åtminstone ett gott uppsåt; att skydda mig själv från upplevelsen av skam.

Jag kan ta ett exempel: Jag befinner mig i ett socialt sammanhang och ser en person jag är osäker på om jag träffat förut. Ofta blir jag då lite tillbakadragen och undviker personen. Jag tror att jag främst gör detta för att skydda mig själv ("Tänk om jag hälsar och person säger att vi mötts tidigare, pinsamt!"). Men detta skydd sker ju på bekostnad av kontakt och spontanitet.

Ett annat exempel är om jag träffar en person som jag är bekant med, men inte känner så väl. Vi kanske hälsar på varandra utan större ömhetsbetygelser och sedan möter vi någon som jag känner mycket bättre. I vanliga fall skulle jag då kasta mig om halsen på min vän, men eftersom min bekant är i närheten hälsar jag inte så översvallande. Här försöker jag nog skydda både mig själv och min bekant, men med samma kostnad som det första exemplet.

En slutsats av ovanstående exempel är att jag låter mitt agerande styras av mina fantasier om vad andra kan tänka om mig. Utan att kolla av med verkligheten (till exempel genom att fråga vad andra tänker) dödar jag livet inom mig och försöker vara omtänksam, artig eller något annat.

Under övningen kom jag i kontakt med min passion och hur jag vill leva. Utan att sluta tänka på andra vill jag låta livet inom mig komma till uttryck. Jag följa med i livets puls och ta mig själv och mina medmänniskor på allvar utifrån min inneboende glädje. Jag kommer antagligen begå fler misstag och uppleva mer skam, men det är det värt. Min passion är obegränsad!

lördag 7 september 2013

Min rädsla för andras tankar

Jag hade stålsatt mig och var beredd på att få höra gliringar och beska kommentarer. Jag hade till och med formulerat tänkbara repliker som "Om missunnsamheten har ett ansikte är det du", repliker jag inte tänkt säga men som likafullt dök upp i mitt huvud. (Och jag märker nu hur skammen gör sig påmind: "ska jag verkligen publicera det här? Vad ska andra tänka om mig?")

Anledningen till mina farhågor är att jag precis i dagarna fått en ny tjänst som webbredaktör hos min arbetsgivare. En tjänst som innebär helt nya arbetsuppgifter och ett nytt arbetsschema. Spännande, utmanande och roligt! Jag firade med att baka kanelbullar till mina grannar. Jag fick lyckönskningar från vänner och familj. Och så fanns det en liten oro att en viss person inte fullt ut skulle dela min glädje.

Tvärtemot mina förutfattade meningar får jag bara höra helhjärtade lyckönskningar och en genuin glädje från personen i fråga. Jag märkte hur glad jag blev när mina fördomar inte besannades. Jag lyckades till och med tacka honom för att han petat hål på mina fördomar.

Jag tänker på hur pass ofta mina tankar om hur andra kanske tänker om mig formar mina handlingar och vad jag väljer att göra. Och jag tänker att jag ger andra makten att påverka mitt välbefinnande utan att det ens finns någon grund för det. Hur skulle mitt liv gestalta sig om jag inte fantiserade så mycket på vad andra kanske tycker om mig? Vad skulle jag välja att göra om jag inte var rädd för andras eventuella åsikter?

onsdag 28 november 2012

Att se smärtan som inspiration

I helgen var jag norrut och firade mitt äldsta barnbarns födelsedag. Det var härligt att se hans oförställda glädje när han öppnade sina presenter. Oavsett om det var kläder eller leksaker, teknologiska prylar eller träbilar verkade han lika glad. Som att det var gåvan i sig och inte innehållet som var det viktiga. Klart inspirerande!

Något annat som var inspirerande var att se mitt yngsta barnbarns maktfulla vilja till gemenskap, kontakt och närhet. Hon passade verkligen på att utnyttja möjligheten till uppmärksamhet när det fanns flera vuxna än vanligt tillgängliga. Så fort någon skulle laga mat eller göra något annat sprang hon till nästa person och sträckte ut armarna för att bli upplockad.

Väl i famnen hos någon var hon ivrig, sökte hela tiden ögonkontakt, pratade på med sina treordsmeningar och verkade njuta av tillvaron i största allmänhet. Jag njöt också av att vara nära henne och få ta del av hennes självklara, reservationslösa och livsbejakande uppenbarelse.

Det var också en smärtsam upplevelse att vara nära någon som var så totalt närvarande i nuet. Det var som om hennes blick forskande avslöjade om jag var med henne eller inte. Jag kunde ibland märka hur mina tankar vandrade iväg, hur jag fick impulser av att ta upp mobilen och att jag ibland dröjde mig kvar någonstans utom synhåll från andra.

Jag tror att hennes intensiva närvaro väckte smärtsamma känslor av ensamhet och obestämda minnen av isolering, och frånvaro av gemenskap och kontakt. Jag har mina tankar om vad det är som gör att många av oss förvandlas från sprudlande energiknippen till avstängda och orkeslösa vuxna. Men mest av allt vill jag ta vara på mina smärtsamma känslor och omvandla dem till en längtan och ett sökande efter mer närhet och värme i mitt liv och en större närvaro i det som sker för stunden. Vad vill du?

måndag 26 november 2012

Är du med i kärleksgerillan?

När jag jobbar åker jag ibland och handlar. Med mig har jag ofta pantflaskor och pantburkar. För pantburkarna köper jag något gott till oss som jobbar. Det brukar bli ekologiska nötter och Mums-Mums. För det mesta är det bara PET-flaskor, men då och då har jag med mig en och annan pantburk. Jag brukar inte tycka det är värt att dra ut ett kvitto om jag bara har ett par burkar, utan pantar dem och låter nästa kund få glädje av den lilla summan (pantautomaten har ingen biståndsknapp, annars hade det varit ett alternativ). Denna lilla handling skänker mig betydligt mer glädje än de kronor jag går miste om.

Jag kom att tänka på det här på hemväg från Norrland när jag lyssnade på söndagens upplaga av Verkligheten i P3. Jag är tydligen med i en subversiv grupp med mål att omvandla samhället. En gerilla med tentakler ut i hela världen. En rörelse med potential att förändra ditt och mitt sätt att betrakta världen.

I programmet intervjuas skaparen av en blogg med namnet Fredsuppdraget, som går ut på att vara en inspiration till små handlingar med syfte att förändra världen. En hemsida med tusentals inspirerande historier med namnet the random acts of kindness foundation nämns också.

Jag blev väldigt glad och upprymd när jag lyssnade på programmet. Jag blev påmind om den makt vi har att påverka människor i vår omgivning. Att vi faktiskt genom både små och stora handlingar förändrar världen omkring oss. Nu ska bara fundera ut vad jag själv ska göra för min ovetande medmänniska...

måndag 21 mars 2011

Övning ger färdighet

Jag tycker att det är spännande och roligt att ta del av ny information och nya teorier som ger mig hopp om framtiden. När jag fick höra talas om Nonviolent Communication, NVC, för några år sedan var det just en ny spännande teori. Men det blev inte mycket mer än en teori. Först när jag började träna NVC med andra människor blev teorin levande och allt fler delar av tankarna föll på plats.

Fortfarande kan jag tycka att det är svårt att praktisera NVC i skarpa lägen. Jag försöker en hel del med barnen och ibland får vi den kontakt som jag eftersträvar. Då sker det ofta ett skifte inom mig och resultatet blir inte längre lika viktigt.

För några veckor sedan var jag på en helgkurs i NVC och fick inspiration från Kay i hur jag kan träna på NVC i vardagen. Han berättade att man kunde passa på i alla korta möten man har med människor som man kanske aldrig träffar igen.

Sagt och gjort; häromdagen när jag var på Willys sa jag något i stil med att det kändes roligt att de fick fler och fler ekologiska varor och att det gav mig hopp om framtiden. Kassörskan såg glad ut och pratade på om att fler och fler köper ekologiskt. Det var ett kort möte som ändå ökade min närvaro och glädje i nuet. Mer sånt!

(Det här är första gången jag skickar ett inlägg via mobilen, så det ska bli spännande att se resultatet.)