Istället för nyårslöften, som jag aldrig ägnat mig åt, sitter jag och filar på mina mål för 2011 och framåt. Det är första gången jag systematiskt gör detta och jag hoppas att det är början på en årlig tradition. Nyttan av att sätta mål är att jag lättare uppnår det jag vill istället för att planlöst låta dagarna passera i väntan på spännande händelser och eftertraktade sinnestillstånd. Jag har delat upp målen både i olika områden av mitt liv och i olika tidsintervaller. Exempelvis har jag ett mål om att förverkliga en mejllista där de som är intresserade av lägenheter i mitt kollektivhus får besked om när en lägenhet är på g till bostadsförmedlingens kö. Detta mål har jag satt i rutan "Cigarrlådan (mitt kollektivhus)/inom en månad", så i januari ska detta vara genomfört. Det här känns kul, spännande och inspirerande och jag ser redan fram emot nästa nyår då jag får chans att utvärdera det hela.
En sak jag påminns om och som jag kontinuerligt brottas med när jag skriver ned mina mål är tankar om individen kontra massan. Individen har en sådan enorm potential att förverkliga sina drömmar. De flesta av oss som bor i Sverige har större möjligheter att välja vilka liv vi vill leva än majoriteten av världens befolkning. Mycket av det motstånd och de begränsningar vi upplever sitter i våra huvuden. Vi kan ensamma eller tillsammans återta vår maktfullhet och åstadkomma de förändringar vi vill se i vår omgivning. Samtidigt föds vi och växer upp i ett socioekonomiskt system där vi fostras i våra respektive grupptillhörigheter. Där har vi till en början väldigt begränsade möjligheter att fritt välja utan det är istället föräldrar, förskole- och skollärare samt andra auktoriteter som har makten över våra liv. Som män och kvinnor, arbetar-, medel- och ägarklass, svarta och vita etc. blir vi klassificerade och tilldelade olika egenskaper och roller i samhället. Att tro att vi är opåverkade av detta eller att alla individer i en grupp kan byta position leder i vissa fall till förakt gentemot de som är "offer" för systemet.
Det senaste åren har föreningen av individens möjligheter och vetskapen om olika samhällsgruppers ställning i ett system som bygger på dominans och förtryck alltmer utkristalliserats som ett av mina stora livsmål. Att stärka människors tro på sin egen förmåga och samtidigt sträva efter ett samhälle som möter alla människors behov, finns det något mer tillfredsställande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar