Jag undrar hur många gånger jag tänkt och sagt "jävla idiot" när jag sett eller hört andra människor bete sig på ett sätt jag inte gillar? Eller hur många gånger jag tyckt att andra människor är dumma i huvudet? Jag undrar också hur många gånger jag kallat mig själv klantig och suckat och stönat åt mitt eget beteende? De senaste åren har i bästa fall dessa tankar följts av lite peppande tankar som "jaja, de gör sitt bästa" eller "nu försöker jag igen".
En tanke jag burit med mig sedan mitten av 90-talet går i stil med: "Varje människa gör alltid sitt bästa utifrån sina erfarenheter och förtjänar varken att klandras eller skuldbeläggas." Det har emellanåt varit svårt för mig att ta till mig innehållet i denna tanke. Om jag däremot försöker att sätta mig in i villkoren och de omständigheter som andra människor lever under, och om jag försöker föreställa mig hur de har vuxit upp, tror jag att andemeningen stämmer. Om jag befunnit mig i deras skor och burit deras erfarenheter hade jag agerat likadant. Detta fråntar inte människor sitt ansvar för sina handlingar. Inte heller är det en ursäkt för att inte försöka ändra på sig själv och sina handlingar. Vår historia kan vi inte göra något åt men framtiden behöver inte formas utifrån vårt tidigare liv.
Tänk vad spännande det skulle vara om jag lyckades hålla denna tanke levande i mig när människor beter sig på ett sätt som inte möter mina behov och värderingar! Jag är ganska säker på att tanken "jävla idiot" inte skulle dyka upp om jag var medveten om att person gör sitt bästa. Jag undrar vad det skulle komma för tankar istället?
Test
SvaraRadera