söndag 1 maj 2011

Slagordsparlör à la Nonviolent Communication

Idag var jag på 1:a majdemonstration för första gången på flera år. När man, som jag, har börjat tänka på det här med Nonviolent Communication (NVC), bedömningar och kategoriseringar, att skapa kontakt istället för motstånd, kan det vara en utmaning att både lyssna på och skrika med i alla de slagord som hörs i leden. Därför presenterar jag här en liten NVC-översättningsguide så att ni alla har en större möjlighet att höra skönheten bakom slagorden. Jag nöjer mig med att översätta fyra stycken. Jag skriver i vi-form väl medveten om att känslor uppstår i oss själva som individer, men eftersom slagord ofta är en kollektiv uttrycksform utgår jag från det i översättningen. För er som inte är bekanta med NVC kan ni läsa lite grundinformation här. Var fria att själva översätta andra slagord i kommentarsfältet.

Var ska vi bo? Där ska vi bo! Ockupera slottet, 800 rum! (Detta slagord hörs när tåget går förbi slottet i Gamla Stan.)
När vi ser att många människor har svårt att hitta ett boende, att en stor del av människors inkomster går till att finansiera sina boendekostnader och att det samtidigt finns gott om utrymme i till exempel det kungliga slottet blir vi frustrerade och upprörda. Vi har behov av respekt, fysiskt skydd och värme samt acceptans och tillhörighet. Hur tänker ni om fördelningen av bostadsyta mellan människorna här i Stockholm?

Reinfeldt vi kommer för att slåss! Ta från de rika och ge till oss! (Detta måste vara ett relativt nytt slagord, jag har aldrig hört det förut.)
När vi ser hur vår regering bedriver en politik som bland annat leder till att att det är dyrare att gå med i A-kassan, att fler människor som är sjukskrivna blir utförsäkrade och att skillnaden i inkomst för de som jobbar och de som inte jobbar ökar känner vi oss arga och maktlösa. Vi vill att alla människors behov ska tillgodoses och våra behov av trygghet och omtanke blir inte mötta av den nuvarande politiken. Skulle ni kunna tänka er att till exempel höja skatten för de som tjänar mer än 30 000 kronor per månad och fördela de pengarna bland de som har lägst inkomst?

Inget jävla sossetjafs! Arbetarklass mot överklass! (En gammal klassiker.)
När vi som arbetar organiserar oss och strävar efter att förändra våra arbetsförhållanden, ser och läser om att många LO-förbund driver ett fackföreningsarbete som, i vårt tycke, inte strävar efter att ändra grunderna för det rådande samhället känner vi oss besvikna, nedstämda och förbannade. Våra behov av meningsfullhet, förtroende och ärlighet blir inte tillgodosedda av denna situation. Hur känns det för er att höra detta?

Tre timmars arbetsdag, två dar i veckan! (En variant på "Vi vill ha sex! Vi vill ha sex! Vi vill ha sex timmars arbetsdag!")
Nu när vi har gått och demonstrerat och skrikigt slagord och lyssnat på tal med allvarliga budskap under mer än en timme känner vi oss lite utmattade och trötta. Vi behöver känna oss uppmuntrade och vill samtidigt ha lite bus och skoj och därför blir vi både glada och roade när vi skriker detta slagord. Nu skulle vi vilja veta om ni tyckte det var roligt att lyssna på oss.

5 kommentarer:

  1. skön översättning

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag blir själv glad när jag läser mitt gamla inlägg igen.

      Radera
  2. Tack för fina översättningar. Vad jag skulle önska mig ännu mer var slagord som inte behövde översättas. Att slagorden i sig förmedlade budskapet. Jag vet att det är en utmaning att uttrycka komplexa budskap i få ord men nog måste det väl vara möjligt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Jag kan verkligen gilla att göra saker, många tillsammans och det kan vara riktigt peppande att förenas som en röst, men många slagord känner jag mig lite deppad att höra.

      Radera
  3. Ligger o ler efter att ha läst översättningarna, lekfullhet väcks i mig! /Line

    SvaraRadera