fredag 13 maj 2011

Omvandla bördor till gåvor

I går var jag på kurs i konflikthantering. Där blev jag påmind om att vi får lära oss att betrakta våra behov som oviktiga och att vi nästan ber om ursäkt när vi ber andra om hjälp att tillgodose våra behov. Istället för att be någon att till exempel se efter våra barn med en attityd av att vi överlämnar en börda kan vi byta perspektiv. Vi kommer med en gåva, en present. Ett fantastiskt erbjudande till en annan människa och som ger den personen en möjlighet att bidra till vårt välbefinnande. Något av det lyxigaste som finns är ju vår förmåga att göra skillnad i en persons liv. Det finns knappast något mer tillfredsställande än att se hur vi kan påverka andras liv till det bättre.

Jag har funderat på hur jag ska förändra min egen inställning när jag ber om hjälp. Jag vill ju inte känna mig besvärlig (vilket snarare är en tanke om mig själv en en känsla), utan tvärtom känna nyfikenhet om jag faktiskt bidrar till den andre genom mitt önskemål. Jag vill också att andra hjälper mig för att de själva vill och inte utifrån tankar om att de borde eller måste ställa upp.

Ett sätt skulle kunna vara att tillverka ett kort jag kan be andra läsa innan de svarar på det jag ber om. På kortet kan det stå något i stil med "Innan du gör det jag ber om, var snäll och kolla med dig själv att du inte gör det utifrån plikt eller skyldighet. Att du inte känner skuld eller skam om du låter bli. Att du inte gör det för att undvika något slags straff eller för att få någon belöning. Eller att du tror att jag kommer tycka bättre om dig om du gör det. Jag vill bara att du gör det jag ber dig om, om du kan göra det utifrån en inre tillfredsställelse av att bidra."

Kortet skulle vara både en påminnelse till mig själv med vilken intention jag ber om hjälp och en tankeställare till andra om deras motiv att hjälpa till. Vi får se först om jag tar mod till mig att tillverka kortet, och sedan i vilka situationer jag tar mod till mig att be andra läsa det. Livet är en spännande resa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar