Igår hade jag handledning för en arbetsgrupp och vi jobbade med etiketter. Med inspiration från Liv Larsson (läs mer här) fick de genomföra en övning. Övningen gick ut på att planera en aktivitet för gruppen med förutsättningarna att de fått 25 000 kronor att spendera på två dagar. De fick tio minuter på sig att planera. Innan övningen började satte jag en etikett i pannan på var och en av deltagarna. På varje etikett stod det en etikett, en egenskap, till exempel ansvarsfull, mesig, manipulativ. Deltagarna kunde alltså se alla andras etiketter men inte sin egen. Medan de planerade aktiviteten skulle de behandla varandra utifrån de etiketter var och en hade i pannan.
Precis som under utvärderingen av den övning jag själv deltagit i konstaterade deltagarna att etiketter är mycket kraftfulla. Det är ofta lätt att anpassa sig efter den etikett man fått och etiketten blir som en självuppfyllande profetia. Om omgivningen betraktar en som lat och inte förväntar sig något annat är det lätt att falla in i den rollen.
När vi sätter etiketter på andra människor och delar in dem i fack, både som individer och grupper, begränsar vi deras mänsklighet. Vi ser dem inte som de mångfacetterade varelser de är utan betraktar dem utifrån våra tankar om dem. Vi kanske ser dem som ondskefulla och giriga eller dumma och lata. Då är det lätt att vi tappar vår medkänsla för dem. I samhällen där vi lär oss att tänka på vad som är felet med andra skapar vi lätt fiendebilder och steget att ta till våld, både fysiskt och psykiskt, blir mycket kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar