Visar inlägg med etikett samarbete. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett samarbete. Visa alla inlägg

måndag 18 februari 2013

Man har väl rätt att säga nej!?


Sekunderna efter att jag svarat nej hörde jag en harang svordomar och sedan såg jag ryggtavlan försvinna ut ur rummet. Det hela gick så fort att jag inte hängde med. Lite omtumlad och förvirrad satt jag kvar och först efter en stund tror jag att jag förstod vad som hade hänt och hur jag var en del av det.

För ett par veckor sedan frågade en vän om jag kunde hjälpa hen med en tjänst. Jag tror hen var ensam med barnen och hen verkade lite stressad. Själv satt jag och åt, senare skulle jag till tvättstugan och jag hade dessutom en del annat att fixa med innan jag skulle försöka komma i säng något sånär tidigt, eftersom jag skulle upp vid femtiden för att åka till jobbet några dagar. Jag svarade därför nej och fick ovanstående reaktion. 

Det jag tror att hen behövde var stöd och hjälp. Förmodligen också förståelse för hur tuff vardagen som förälder kan vara ibland. Men det fick hen inte, utan bara mitt nej. Men, kanske ni tänker, det är väl inte mitt ansvar. Hen har väl ingen rätt att bete sig så där och jag har väl all rätt att säga nej. Eller hur!

Nu är det så att jag inte är så intresserad av att ha rätt (även om mina ryggmärgsreflexer ofta försöker överbevisa mig). Jag är intresserad av kontakt med andra människor och hur vi kan samarbeta och lösa konflikter tillsammans. Så hur kunde jag ha gjort istället?

Jag tror att situationen hade sett annorlunda ut om jag först tagit emot förfrågan som en gåva (ja, ja det låter lite religiöst, men man vänjer sig). Jag fick ju faktiskt möjligheten att berika en annan människas liv, något av det roligaste jag vet; en möjlighet att utföra handlingar som bidrar till andras välbefinnande. Samtidigt kunde jag ha uttryckt mina behov som jag just då inte ville ge avkall på: lugn och ro, effektivitet, vila, autonomi och säkert några till. Efter det hade jag kunnat föreslå något sätt så att vi båda kunde få som vi ville; det kanske fanns någon annan som kunde hjälpa till? 

Vi har inte lyckats få till något snack efter händelsen, men jag ser fram emot ett givande samtal, kanske med några genanta skratt från bägge parter. Jag skulle bli glad att höra om du som läser det här har några tankar på hur vi kan bemöta andra när vi just då inte vill göra det de ber om.

torsdag 8 november 2012

Är du en mördarapa?

Jag såg en dokumentär på SVT Play igår, Människans första krig (Vetenskapen värld). Tittaren presenteras först för duvornas syn på människan som samarbetsvillig och empatisk. Sedan tar hökarna vid med en syn på människan som aggressiv och krigisk. Den dominerande synen har varit att vi är en mördarapa vars våldsamma natur endast hålls på plats av kulturen och lagarna. Denna syn kan belysas med två citat från två statsmän:

"Den mänskliga rasens historia är krig. Förutom korta och ovissa mellanrum har det aldrig rått fred i världen, och långt innan historien började var striden på liv och död universell." (Winston Churchill) "Krig i någon form uppstod samtidigt som människan. I historiens gryning var krig ett faktum - som torka och sjukdomar. Det var så stammar och civilisationer stärkte sin makt och löste tvister." (Barack Obama)

I dokumentären får vi ta del av fakta och argument från bägge sidor. Är vi inte själva forskare kan det vara svårt att avgöra vad som verkar stämma bäst överens med verkligheten (forskarna är ju inte heller direkt överens). Jag tror att det avgörande är vår egen inställning. Oavsett vad vetenskapen kommer fram till har jag min inställning klar.

Jag tror att vi människor gillar att samarbeta med varandra. Jag tror att vi gillar att bidra till varandra. Jag tror vi är mer tillfreds med oss själva och vår omgivning när vi ser att andra människor njuter av det vi gör snarare än om de lider av våra handlingar.

Jag tror också att min inställning formar mina handlingar. Om jag tror att människan är våldsam och aggressiv till naturen påverkar det hur jag tar mig an konflikter. Om jag däremot tror att människor är empatiska och samarbetsvilliga är jag övertygad om att jag är mer benägen att lösa konflikter utan våld.

Vad tror du?

torsdag 24 februari 2011

Är människor lata och egoistiska?

I dag var jag på ett frukostseminarium på Rica Hotel vid Hötorget. Det hölls av nätverket Wednesday Relations och handlade om projektarbeten och sociala medier. Det intressanta för min del var att nätverkets grundare Mats Gustafsson tog upp den människosyn som han växt upp med. En syn som bygger på antaganden om människans natur som bland annat lat och egoistisk. Detta är antaganden som till exempel många neoklassiska ekonomiska teorier bygger på, teorier som styr mycket av det politiska beslutsfattandet i världen i dag. Mats hävdade att denna människosyn är förlegad och att forskning har visat att den mänskliga naturen tvärtom är grundad i en medfödd empatisk förmåga och en vilja till samarbete. Detta är alltså inget som vi uppfostras till av välmenande föräldrar, utan dessa förmågor ligger inbäddat i vårt DNA.

Det är väldigt roligt och hoppingivande att vissa företag anammar en mer mänsklig människosyn. Det är uppenbart ett sätt för företagen att vara mer effektiva och lönsamma, men det är onekligen ett stort steg mot ett samhälle med ett större fokus på empati, och därmed ett större fokus på att tillfredsställa människors behov.

En författare Mats nämnde var Jeremy Rifkin, en av mina senaste favoriter. Här nedan kan du se en animerad film som bygger på ett utdrag ur en av hans föreläsningar som handlar om den empatiska civilisationen. Hela föreläsningen kan du titta på här.