Kemiska tankar

I går kväll såg jag Underkastelsen av Stefan Jarl. Det är en dokumentärfilm som handlar om hur allt fler kemiska ämnen ackumuleras i våra kroppar. Många av dessa ämnen är var för sig mycket skadliga för oss, men för de flesta finns det ingen kontroll och vi har ingen aning om effekten av deras samlade påverkan. Det forskarna kan konstatera redan i dag är bland annat att mäns spermieproduktion är lägre än förut och att fiskar föds med dubbel könsuppsättning och missbildade könsorgan. Vissa forskare hävdar att denna kemiska cocktail kan bli slutet för hela mänskligheten.

Jag blev ganska tagen av dokumentären och kände mig både förbannad, låg och maktlös. Kemiindustrin är den industri som har störst tillväxt och omsätter tusentals miljarder varje år (källa). Att få till stånd en förändring mot så starka ekonomiska krafter kan te sig tämligen utsiktslöst. Jag kommer ihåg när EU röstade igenom REACH, hur kontroll av kemiska ämnen ska genomföras. Förslaget som godkändes var, enligt flera miljöorganisationer, en urvattnad kompromiss och en framgång för kemilobbyn.

Det dök upp tankar som att jag borde engagera mig samtidigt som det kändes helt hopplöst. Vad skulle jag kunna göra mot denna enorma övermakt? Här engagerar jag mig i hur vi kan kommunicera med varandra medan världen går under!

Paradoxalt nog vändes min förtvivlan i detta läge till hopp. Jag insåg att det är just genom medveten kommunikation vi kan få till varaktiga förändringar. Istället för att försjunka i hopplöshet eller vända bort huvudet när vi tar emot information om världens tillstånd kan vi stanna upp och undersöka vad som händer i oss. Vad är det för känslor som väcks? Dessa känslor är ett tecken på att behov vi har inte är tillgodosedda.

Om vi kan identifiera dessa känslor och behov och samtidigt tänka ut strategier för hur vi skulle kunna tillgodose våra behov tror jag chansen är mycket större att vi går till handling än om vi försöker stänga av våra känslor och fokusera på annat. Då kan vi utföra handlingar, både själva och tillsammans med andra, som bidrar till en hållbar samhällsutveckling. Med hjälp av Nonviolent Communication har också större möjligheter att nå de människor som är inblandade i produktionen av kemiska ämnen. Tillsammans kan vi förändra världen!