måndag 11 juni 2012

Punk, skam och hur jag vill leva mitt liv

Jag är gammal punkare. Jag var inte den hårdaste med skinnjacka och nitar, men hade ändå attityd. Det var vi mot dom. Det fanns människor som var laglydiga och gjorde vad som förväntades av dom och så var det vi som gjorde vad vi hade lust till oavsett omgivningens reaktioner. Det fanns dom som levde tråkiga jävla svenssonliv och så var det vi som utmanade normer och tog dagen som den kom. Det var dom som var lurade och vi som hade förstått vad det hela handlade om. Och så fanns det viss musik som var tuff och annan som var töntig.

Häromdagen satt jag vid datorn och lyssnade på en låt om och om igen. Efter ett gäng genomlyssningar kom tonårsdottern in och frågade hur många gånger jag egentligen lyssnat på låten. Helt oförberedd översköljdes jag av skamkänslor.

Låten jag lyssnade på påminner mig om hur jag vill leva mitt liv. Jag vill att mitt liv ska vara en hyllning till livet själv. Jag vill leva mitt liv med medvetenheten om att mina handlingar har betydelse. Att varje val jag gör påverkar människor i min omgivning och att den påverkan sprider sig oändligt in i framtiden. Det jag gör idag, oavsett hur betydelselöst det kan synas vara, leder till att livet för framtida generationer kommer se annorlunda ut.

I linje med detta vill jag visa visa att andra även påverkar mig. Jag vill vara tydlig och inte låtsas att jag inte blir påverkad av människor i min omgivning. Jag vill att det som kommer över mina läppar uttrycker samma budskap som resten av min kropp förmedlar. Det här är en ganska ovan plats för mig. En plats som jag sakta håller på att göra mig bekant med. Här finns en sårbarhet och en naken skörhet och en stor möjlighet att jag blir utsatt för attacker, förlöjliganden, hån och raljerande skämt.

När min dotter kom in tror jag att jag påmindes om min punktid i relation till hur jag vill leva mitt liv. Genom att inte tränga undan mina skamkänslor kom jag i kontakt med dessa tankar. Jag är oändligt tacksam för mina år som punkare och att jag har fått lära mig att lyssna på mina skamkänslor.

Här kan du lyssna på låten jag lyssnade på:

4 kommentarer:

  1. Jocke, du är alldeles förträfflig! Önskar dig mer självuppskattning som inte är kopplad till prestation, korrekthet och kloka vägval. Du har all anledning att glädjas åt att känna livet i dig, att vila i att vara nöjd med dig.

    SvaraRadera
  2. Tack! Prestation, korrekthet och kloka vägval kan lätt få en negativ klang, men jag hoppas att jag kan fortsätta med detta OCH vara nöjd med mig själv oavsett vad jag gör.

    SvaraRadera
  3. Peter bjurenstedt12 juni 2012 00:23

    Var nöjd, och förlåtande gentemot dig själv också. Vi är, trots allt, bara människor!

    SvaraRadera
  4. Jag blir lite fundersam om jag förmedlar en bild av mig som väldigt hård mot mig själv. Jag hoppas (och tror) att jag är ganska ickedömande både mot mig själv och andra.

    SvaraRadera