I morse fladdrade något förbi mig i ögonvrån. Jimmie Åkesson som rockstjärna (se 10:40 in i detta klipp)*? Reflexmässigt dök det upp hånfulla tankar och bedömningar i mitt huvud. Det har såklart att göra med Sverigedemokraternas politik; ett etnocentriskt politiskt parti som vill främja det svenska (vad nu det är) och hindra inflytande från det mångkulturella (vad nu det är). Det här tar sig olika uttryck där svenska värderingar och svensk kultur framställs som överlägsna och samtidigt hotade av främmande värderingar och kulturer.
Efter de första tankarna - som att det är patetiskt att han försöker vara rockstjärna - kommer några andra tankar. Det hela är såklart en del av en marknadsföring av Sverigedemokraterna och jag har ingen aning om Åkesson även drivs av rent personliga motiv. Jag slås ändå av hur människan bakom partiledaren får ta plats. Han vill kanske också stå på scen och leva ut en rock'n'roll-dröm som så många av oss andra. Han vill säkert släppa loss och inte vara så kontrollerad och korrekt (om än inte politiskt) hela tiden.
Det är skönt att för tillfället slippa vara domare och att med moralisk överlägsenhet döma ut honom som ondskefull, trångsynt och fördomsfull. På något sätt är det befriande att se Jimmie som en människa av kött och blod med drömmar, längtan och passion och inte bara som en propagandamaskin. Han kanske bär på en längtan att lämna Sverigedemokraterna, släppa alla krav och helt ägna sig åt sex, droger och rock'n'roll? Det kanske skulle kunna vara hans största bidrag till Sverige?
* För övrigt kommer Eva Dahlgren skänka STIM-pengarna hon får av Jimmies cover "Ung och stolt" till stöd för ett mångkulturellt samhälle.
