torsdag 26 april 2012

Identitetens begränsande funktion

Jag minns tydligt hur förvirrad en av mina arbetskamrater blev första gången hon träffade mig: en vegan som pluggade på Handels och som extraknäckte inom vården! De olika identiteterna gick inte ihop och hon kunde inte enkelt placera mig i ett fack.

Jag har funderat en hel del på det här med identitet på sistone. Flera val jag gjort i livet har fungerat som en markör inför omgivningen. Jag har tagit på mig olika identiteter som ett sätt att marknadsföra mig själv och mina ideal. Två av dessa är identiteterna vegan och nykterist.

Dessa val har bidragit till att många av mina behov kontinuerligt har blivit tillgodosedda, så som respekt, omtanke, integritet och meningsfullhet. Jag kan också se att jag försökt tillgodose behov som acceptans och kärlek genom att visa att jag är en "bra" kille; helt enkelt ett sätt att visa att jag är ok (och att jag får existera). Jag har alltså använt mig av olika identiteter för att tillgodose behov som inte direkt har med själva identiteten att göra.

En baksida med identiteter är att de är kopplade till vissa egenskaper och därmed frikopplade från andra egenskaper. En vegan kan till exempel inte äta ägg och en nykterist kan inte dricka en stor stark. Vi har alla vissa föreställningar om hur människor med olika identiteter förväntas agera. Dessa förväntningar bärs både av individen och av omgivningen. Genom att anta vissa identiteter begränsar jag mitt handlingsutrymme, dels genom mina egna och dels genom andras föreställningar och förväntningar.

Även "naturliga" identiteter - som att jag är man, pappa och vit - bär på en hel del kulturell barlast. Håller jag mig inom ramen för vad en svensk pappa kan göra ser omgivningen mig som ok, men går jag utanför ramen blir det besvärligt. De flesta av oss vill bli accepterade och därför tenderar vi att anpassa oss efter våra olika identiteters snäva handlingsutrymmen.

Så vad får du ut av dina identiteter och vad missar du för möjligheter?



6 kommentarer:

  1. jag tänker att för mig är det viktigt att inte ha en identitet som skulle kunna innebära att jag slutade tänka ibland o bara bekvämlighetsföljde den vid små eller stora beslut. Jag vill tänka efter varje gång. Jag är emot våld i alla sammanhang, men jag skulle kunna mörda för att skydda mina barn och jag medverkar ibland till tvångsåtgärder för att skydda andra eller personen från sig själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter som det är viktigt för dig att kunna stå för dina handlingar och att du inte vill skylla på en identitets kanske förutbestämda valmöjligheter när du agerar i vissa sammanhang. Har jag förstått dig rätt?

      Samtidigt skriver du att det är bekvämt att agera inom en viss identitets mall och det tror jag verkligen stämmer. Vi vill ofta ta den enklaste vägen och genom att anta en identitet som överensstämmer med våra värderingar kan vi göra livet både enklare och mer förutsägbart, och det är ju ganska skönt att få de behoven tillgodosedda.

      Radera
    2. Nu känner jag mig väldigt sedd o hörd o utvecklad :)

      Radera
  2. jag tänker att för mig är det viktigt att inte ha en identitet som skulle kunna innebära att jag slutade tänka ibland o bara bekvämlighetsföljde den vid små eller stora beslut. Jag vill tänka efter varje gång. Jag är emot våld i alla sammanhang, men jag skulle kunna mörda för att skydda mina barn och jag medverkar ibland till tvångsåtgärder för att skydda andra eller personen från sig själv.

    SvaraRadera
  3. Frågan är väl om identitetslöshet är möjlig för en människa alls? Och det är ju både innehållet i en identitet liksom de begränsningar som identiteten medför, som utgör dess värde för bäraren? Vi vill ju knappast att det faktum att vi avstår från köttätande, supande eller våld för skojs skull ska vara ren slump, som när som helst kan slå över i hejdlöst superi eller grymhet mot hundägare och gamla tanter? Vilket väl skulle vara resultatet av verklig identitetslöshet? Dillemat påminner lite om fråga i fall vi har fri vilja i en värld som tycks fysiskt determinerad. För problemet är att vi vill inte ha HELT fri vilja, utan en typ av ORSAKAD fri vilja. Vi vill att våra goda gärningar ska vara ett resultat av vår uppfostran, våra värderingar, vår kamp mot våra dåliga sidor, vår goda karaktär och så vidare. Vi vill definitivt inte att det ska vara en slump om vi hjälper en tant över gatan eller stampar ner hennes bjäbbiga hund i asfalten. Vi vill ha orsakad fri vilja. På samma sätt är det nog omöjligt att föreställa sig en frihet som inte är begränsad. Av våra önskemål, vår vilja, egna och andras förväntningar. Vare sig det handlar om medvetet tagna identiteter som att vara nykterist, eller medfödda som att vara vit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte heller på en identitetslös människa (men jag är öppen för om någon försöker övertyga mig om motsatsen). Jag gillar din definition kring identitetens innehåll och begränsningar. Ett exempel från mitt eget liv där identitetens begränsningar snarare utgjort ett hinder för mig kommer här: En kompis bjöd in mig på en födelsedagsmiddag på en restaurang. Jag ringde dit och undrade om de kunde ordna vegankäk, vilket de av någon anledning inte kunde göra, och jag valde då att stanna hemma. Min identitet som vegan lät jag alltså stå över en massa behov som inkluderade kontakt, gemenskap och möjligheten till nya erfarenheter.

      Jag vill leva ett rikt liv och göra massor av saker jag aldrig tidigare gjort, träffa nya vänner, upptäcka nya platser... Jag känner mig därför sorgsen när jag upptäcker att jag ibland låter mina identiteter hindra mig från att göra det jag vill.

      Radera