Vi sitter samlade i vardagsrummet, nästan hela familjen och några av barnens kompisar. Det är mörkt och endast några stearinljus kastar sitt fladdrande sken mot våra ansikten. Vi skojar och skrattar och jag ligger i soffan och slummrar till en stund i dunklet. Vi har det ganska mysigt.
Plötsligt tänds ljuset och alla barnen kastar sig med ett tjut över allehanda elektroniska apparater som inte fungerat under några timmar på grund av strömavbrottet som drabbat stora delar av Söderort. Även jag går till datorn för att kolla vad som hänt de timmar jag varit avkopplad.
Under strömavbrottet funderade jag på hur länge det skulle vara mysigt med ett strömavbrott och när oron skulle ta över. Skulle det vara mysigt att gå och lägga sig i en mörk lägenhet eller att vakna upp på morgonen och känna hur kylan sakta men säkert börjat ta över? Och hur skulle det vara om hela världens elektricitet slogs ut; skulle pengar ha något värde eller skulle jag hellre behålla min påse med cashewnötter om någon ville köpa den av mig för en tusenlapp?
Det dök upp gamla tankar om hur vi människor tillgodoser vårt behov av trygghet och säkerhet. Många av oss tror att pengar ger säkerhet. Men om nu pengar förlorar sitt värde på ett eller annat sätt vad har vi då kvar? Pengar i datorer kan ju inte mätta oss oavsett hur många ettor och nollor vi har på våra konton.
Personligen tror jag att vi bygger både trygghet och säkerhet i gemenskap med andra. Genom att bygga starka vänskapsband med många olika slags människor kanske vi kommer att kunna ha mysiga stunder med varandra även om datorerna av någon anledning skulle slockna för gott. Det skulle inte heller skada med en omställning av vår ekonomi till ett långsiktigt hållbart system där framgång betyder att alla människors behov blir tillgodosedda snarare än en högre omsättning av varor och tjänster jämfört med föregående kvartal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar