"Vad är en människa" är en samtalsserie från 2008 som nu under sommaren går i repris på SVT. Jag såg det tredje avsnittet igår där Fredrik Lindström pratade om känslor tillsammans med psykologen Åsa Nilsonne. Som jag skrev i mitt senaste blogginlägg upptäcker jag fler och fler NVC-referenser i min omgivning; det är som jag är med barn och ser gravida kvinnor överallt.
44 minuter in i programmet får vi en lektion i att gräla. Nilsonne tar här upp hur dömanden, kategoriseringar och etiketter på andra inte förmedlar vad det är som gör oss irriterade eller arga. Hon föreslår istället att vi till exempel kan säga: "Jag blir så fantastisk arg när jag kommer hem och hittar alla frukostgrejer framme... och det får mig att bli rasande!" I programmet blir Nilsonne avbruten av Lindström och hon kanske inte hinner utveckla dialogen i den riktning hon önskar, men det är ett par saker jag skulle vilja lägga till för att öka chansen till kontakt med den andre personen och samtidigt minska risken att den andre uppfattar det jag säger som en attack.
I ovanstående mening saknar jag behoven, att de känslor som uppstår har sin grund i behov som inte är tillgodosedda. Om jag kopplar min ilska till mina behov - det skulle kunna vara ordning, samarbete, respekt eller något annat - och inte till vad den andra personen gjort eller inte gjort, visar jag att jag tar ansvar för mina känslor. Jag lägger inte skulden på den andre, att det är han eller hon som orsakat min ilska. Samtidigt blir det lättare för den andre att känna empati med mig, eftersom han eller hon också har dessa behov. Om vi fokuserar på brödsmulor kan vi kanske bråka hur länge som helst eftersom våra strategier kring brödsmulor kan skilja sig åt (den ene kanske vill att de torkas bort direkt medan den andre inte har några problem med att vänta till middagen). Om vi däremot hänvisar till våra behov, kan vi tillgodose dem med en mängd olika strategier och samtidigt ta bådas behov i beaktande när vi försöker komma till en gemensam lösning.
För att slutföra den tänkta dialogen, utan att våra känslor och behov blir hängande i luften och att det vi säger riskerar att uppfattas som gnäll, kan vi ställa ett tydligt önskemål. Ett exempel på ett otydligt önskemål är: "Jag vill att du fixar ordning efter frukosten." Om du vill att mottagaren ska gör det du vill är det tydligare med "Jag vill att du ställer in maten, stoppar in disken i diskmaskinen och torkar bordet direkt efter frukosten, är det ok?" Glöm heller inte bort den andres behov i din iver att komma fram till en lösning. Vad är det den personen försöker tillgodose genom att inte plocka undan efter sig, kanske lugn och ro eller frihet och autonomi? Tillsammans kanske ni kommer på andra strategier att tillmötesgå dessa behov som inte inkräktar på dina behov...
tisdag 28 juni 2011
söndag 26 juni 2011
Nonviolent Communication is in the air
Att läsa böcker har de senaste åren blivit allt lättare. Jag lyssnar på en del ljudböcker via internet (du kan själv hitta något att lyssna på här) och slås allt oftare av att jag hittar referenser till Nonviolent Communication, NVC, i de böcker jag lyssnar på. För tillfället lyssnar jag på "Konsten att få mentala superkrafter" av Henrik Fexeus och blev glatt överraskad av innehållet i boken.
Jag har inte läst någon av Fexeus tidigare böcker, men har tittat på hans tv-program Hjärnstorm och sett honom på scen ett par gånger. Jag förknippar Fexeus mest med kluriga tankeövningar och tankeläsning Den här boken påminner däremot mycket om den självhjälpslitteratur som ständigt växer i omfång. Fexeus både använder sig av forskningsmaterial och är källkritisk. För att nämna ett exempel kan vi ta forskningen om lycka. Två av de parametrar som lyfts fram inom lyckoforskningen och som sägs öka vår lyckonivå är fasta parförhållanden och religiös gemenskap. Fexeus nämner här att det blir spännande att se vad som händer med lyckoforskningen nu när de ekonomiska medlen från den största bidragsgivaren, som är en kristen organisation, snart tar slut. Många bidragsgivare till forskning vill gärna ha forskningsresultat som går i linje med deras egna intressen och det ligger onekligen nära till hands att tro att en kristen organisation vill trycka på fasta parförhållanden och religion som en väg till lycka.
Nästan halvvägs in i boken (närmare bestämt 10:19:40) nämner Fexeus kommunikationspsykologen Haim Ginott och hans XYZ-formel. Den citeras så här: "När du gjorde x, fick det mig att känna y och jag skulle hellre vilja att du gjorde z istället." Hur det kan låta ges i detta exempel: "När du lagade mat bara till dig själv fick det mig att känna att du inte brydde dig om mig. Jag skulle vilja att du i fortsättningen frågar mig om jag också vill ha."
Istället för att en person är tyst i ovanstående situation och några timmar senare anförtror sig till en vän med att "Han/hon är en egoistisk jävla idiot" föreslås att använda XYZ-formeln som ett alternativ. Genom att använda formeln hävdas att ingen förebrås och problemet uttrycks sakligt utan möjlighet till påhopp eller affekt. Budskapet sägs därför bli lätt att ta till sig utan att det känns för personligt eller jobbigt.
Fexeus fortsätter vidare med att säga att man behöver överlära sitt nya sätt att agera. Att träna i lugna situationer på en produktiv kommunikationsteknik för att möta konflikter, så att det blir ett automatiskt beteende även i situationer när det krisar. Om vi använder oss av de här teknikerna (han nämner även andra kommunikationstekniker) dagligen kommer de bli en del av vårt beteende och samtidigt kommer vi ha lättare att förstå andra oavsett vad och hur de säger saker.
Utifrån ett NVC-perspektiv skulle vi i ovanstående exempel tagit ansvar för våra egna känslor, uttryckt våra behov och förtydligat att det vi vill är ett önskemål som mottagaren är fri att svara ja eller nej på. Meningen "...fick det mig att känna att du inte brydde dig om mig" väcker lätt försvar och är snarare ett uttryck för vad vi tror om den andras tankar än vad vi själva känner. Att uttrycka våra behov gör det lättare för den andra att förstå oss och känna igen sig, eftersom vi alla delar samma behov. En öppen fråga som mottagaren fritt kan svara ja eller nej på väcker lättare lusten att bidra än vad en fråga som kan uppfattas som ett krav gör.
Ovanstående mening skulle då kunna låta så här: "När du lagade mat bara till dig själv kände jag mig ledsen för jag behöver omtanke. Jag skulle vilja att du i fortsättningen frågar mig om jag också vill ha, skulle du vilja det?"
Att träna på det här sättet att uttrycka oss kan vi göra tillsammans med andra som är intresserade. Du kan läsa mer på min hemsida och få reda på nästa gång vi träffas och övar att både lyssna och prata med varandra.
Jag har inte läst någon av Fexeus tidigare böcker, men har tittat på hans tv-program Hjärnstorm och sett honom på scen ett par gånger. Jag förknippar Fexeus mest med kluriga tankeövningar och tankeläsning Den här boken påminner däremot mycket om den självhjälpslitteratur som ständigt växer i omfång. Fexeus både använder sig av forskningsmaterial och är källkritisk. För att nämna ett exempel kan vi ta forskningen om lycka. Två av de parametrar som lyfts fram inom lyckoforskningen och som sägs öka vår lyckonivå är fasta parförhållanden och religiös gemenskap. Fexeus nämner här att det blir spännande att se vad som händer med lyckoforskningen nu när de ekonomiska medlen från den största bidragsgivaren, som är en kristen organisation, snart tar slut. Många bidragsgivare till forskning vill gärna ha forskningsresultat som går i linje med deras egna intressen och det ligger onekligen nära till hands att tro att en kristen organisation vill trycka på fasta parförhållanden och religion som en väg till lycka.
Nästan halvvägs in i boken (närmare bestämt 10:19:40) nämner Fexeus kommunikationspsykologen Haim Ginott och hans XYZ-formel. Den citeras så här: "När du gjorde x, fick det mig att känna y och jag skulle hellre vilja att du gjorde z istället." Hur det kan låta ges i detta exempel: "När du lagade mat bara till dig själv fick det mig att känna att du inte brydde dig om mig. Jag skulle vilja att du i fortsättningen frågar mig om jag också vill ha."
Istället för att en person är tyst i ovanstående situation och några timmar senare anförtror sig till en vän med att "Han/hon är en egoistisk jävla idiot" föreslås att använda XYZ-formeln som ett alternativ. Genom att använda formeln hävdas att ingen förebrås och problemet uttrycks sakligt utan möjlighet till påhopp eller affekt. Budskapet sägs därför bli lätt att ta till sig utan att det känns för personligt eller jobbigt.
Fexeus fortsätter vidare med att säga att man behöver överlära sitt nya sätt att agera. Att träna i lugna situationer på en produktiv kommunikationsteknik för att möta konflikter, så att det blir ett automatiskt beteende även i situationer när det krisar. Om vi använder oss av de här teknikerna (han nämner även andra kommunikationstekniker) dagligen kommer de bli en del av vårt beteende och samtidigt kommer vi ha lättare att förstå andra oavsett vad och hur de säger saker.
Utifrån ett NVC-perspektiv skulle vi i ovanstående exempel tagit ansvar för våra egna känslor, uttryckt våra behov och förtydligat att det vi vill är ett önskemål som mottagaren är fri att svara ja eller nej på. Meningen "...fick det mig att känna att du inte brydde dig om mig" väcker lätt försvar och är snarare ett uttryck för vad vi tror om den andras tankar än vad vi själva känner. Att uttrycka våra behov gör det lättare för den andra att förstå oss och känna igen sig, eftersom vi alla delar samma behov. En öppen fråga som mottagaren fritt kan svara ja eller nej på väcker lättare lusten att bidra än vad en fråga som kan uppfattas som ett krav gör.
Ovanstående mening skulle då kunna låta så här: "När du lagade mat bara till dig själv kände jag mig ledsen för jag behöver omtanke. Jag skulle vilja att du i fortsättningen frågar mig om jag också vill ha, skulle du vilja det?"
Att träna på det här sättet att uttrycka oss kan vi göra tillsammans med andra som är intresserade. Du kan läsa mer på min hemsida och få reda på nästa gång vi träffas och övar att både lyssna och prata med varandra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)